torsdag 17 januari 2013

Om internet var min kille...

Om internet var min kille skulle nog inte mina kompisar gilla honom särskilt mycket. De skulle nog säga "gör slut, han är inte bra för dig". Jag skulle mumla något jakande men förmodligen inte göra slag i saken. Inte på länge iallafall. Jag skulle försvara honom när någon påstod att vi stort sett har en envägskommunikation (nu kan det ju omöjligt vara kommunikation om det går åt ett håll men du vet vad jag menar) och att de få svar jag får ändå är goddag yxskaft. Jag skulle stå på hans sida när någon påstod att han inte bryr sig om mig och att jag bara var en bland många och säga att det bara är lögner grundat på avundsjuka.

Om internet var min kille skulle jag vara hans stalker. Jag skulle alltid undra vad han gör. För även om det såg ut som han låg bredvid mig och sov så skulle jag veta att innanför skalet är han alltid någon annan stans. Det skulle ju inte hjälpa att jag kollade honom det sista jag gjorde innan jag somnade (och att jag alltid stannade uppe alldeles för länge för hans skull) och det första jag gjorde när jag vaknade för han skulle ju aldrig behöva sova. Han skulle såklart passa på att ha lite extra kul när jag inte var med. Det är iallafall vad jag skulle tro.

Om internet var min kille skulle vi ha ett ganska destruktivt förhållande. Visst, vi skulle ha mycket roligt, lära oss en hel del, sitta med huvudena tätt ihop och förfasa oss över andra och upptäcka spännande saker tillsammans. Vi skulle shoppa, titta på hundfilmer på youtube och läsa i forum och bloggar som länkade oss så långt bort i oändligheten att jag skulle förledas att tro att det var verkligheten.

Om internet var min kille skulle han göra allt för att omvända mig till hans religion där budorden skulle handla om att om det inte står i min status på facebook har det inte hänt. Och att allt som står i alla andras uppdateringar är sant. Hur osannolikt det än verkar. Och att alla andra inte bara skriver galet uppåttjack glada uppdateringar för att visa att de har ett liv utan att de faktiskt bara råkar vara sådär rosa reklamlyckliga tjugofyra timmar om dygnet. Alternativt så deppigt destruktiva beyond everything att det svartaste hålet verkar ljust i jämförelse men att de ändå klarar det med en klackspark.

Om internet var min kille skulle jag ägna honom alldeles för mycket tid som inte gav mig någonting tillbaka. Visst, han skulle ha massa bra sidor men han skulle bara dela med sig på sina villkor.

Om internet var min kille skulle jag inte vara lycklig. Jag tror faktiskt att jag skulle göra slut!