Ljuset i agilitytunneln

Äntligen utomhussäsong! Äntligen hänga på klubben och träna! Även om det är toppen med ridhusträningen under vintern så är det ju bara så skönt att vara... ute! Träningsgruppen på Knivsta BK som drog igång idag är ett härligt gäng - några som jag känner sen innan och några nya bekantskaper. Vi är på lite olika nivå men alla kunde ändå träna på sitt, känns som vi kommer få bra träningar.

Känns som om det gått framåt med yttepyttemyrsteg i agilityn på sistone - har liksom typ kört fast på typ... alla hinder... Men ikväll kändes det som att vi en och annan polett ändå trillat ner för jag hade en sååå duktig hund! Han kunde (nästan) hålla sig i skinnet när han var lös och han anstränger sig för att göra rätt - men ibland orkar han bara inte hålla ihop. Han sitter sååååå duktigt i "starten" - tack Maria för att du påminde om att gå tillbaka och belöna - det beteendet ska vi behålla! Jag körde hopp - makarontunnel - hopp och det funkade fint åt båda hållen. Kvällen rundades av med ett rejs med Wilda - vilken brud :-)

Vilken uppfinnare man är!

Men är inte en sån VÄLDIGT energisk...??

Nyvallad - och nöjd :-)

Jag kan ju villigt erkänna att det inte var utan enorm viss vånda jag skaffade en BC. Man har ju hört hur såna är, eller hur ;-) Men hur jag än försökte värja mig från BC-sjukan så återvände jag hela tiden till rasen i tanken. Sen så är jag väl på inget immun mot den "hjärntvätt" det är att ständigt vara omgiven av duktiga klubbkompisar med supertrevliga, väluppfostrade högpresterande hundar av ovan nämnda ras ;-)

De andra raser jag funderade på är ju också arbetande raser - minst lika "illa" som BC:n - hur jag än vred och vände på det så var det ju ingen soffpotatis jag var ute efter.Och det där med att man känner många som redan har rasen är ju en ganska viktig grej, då är det ju större chans att få bra hjälp!

Nu när jag är BC-ägare så får jag ofta (nästan alltid) höra frågan påståendet "men en sån är väl VÄLDIGT energisk och de måste ju ha jättemycket aktivitet det har man ju hört hur en sån där vallhund är" (undeförstått är du galen människa det där kan aldrig sluta bra). Visst, jag får lägga tvåtusen strån i kors för att sysselsätta min hund och en och annan tår har runnit på vägen... MEN då säger jag ungefär så här! Alltså, redan att välja att ha hund (oavsett ras) är ju att "dra på sig" en jäkla massa jobb och låsa upp sig och allt det där. Den grundinsats man behöver göra i form av pengar, tid och engagemang för att ha hund är STOR - promenader, passning, mat, veterinärvård och allt det där man måste ta ansvar för - oavsett räcerjycke eller soffpotatis! Även potatisar behöver promenera - och jag har då aldrig hört om någon valp (inte ens färskpotatisvarianten) som inte behöver någon uppfostran eller stimulans.

Studera nedanstående diagram! Det illustrerar tydligt att det roliga man får tillbaka i relation till den insats man lägger in  är BETYDLIGT större för en arbetande hund än för en "soffpotatis". Man måste ju stoppa in så  mycket oavsett att det där extra man lägger in på träning och aktivitet är i stort sett försumbart på det stora helt - särskilt när man ser resultatet man får tillbaka i mängden "kul".

Sen är det ju många som inte kan förstå hur man ens kan gå med på att kasta in grundinsatsen - att ha hund överhuvudtaget verkar så himla jobbigt. Då får kan ju göra ett försök att förklara att den där grundinsatsen inte är något jobbigt åtagande man blivit påtvingad utan liksom... meningen med livet :-D

Lyxfällan...??

Vi har hört den förut - men nu är det köpstopp...igen! Det brukar sällan hålla i sig särskilt länge och föregås ofta av en "upphandlingsperiod" där allt möjligt som kan behövas under ett köpstopp inhandlas... Mina försök att göra saker sanna genom att blogga om dem brukar också vara rätt fruktlösa... men den här gången kanske det funkar?!

Gått igenom ett riktigt eldprov idag - skulle bara svänga förbi röda korsets inlämning med en kasse och fick prata vääääldigt länge med mig själv innan jag lyckades övertala mig om att det skulle vara mycket lättare att låta bli att handla om plånboken fick stanna i bilen. Det gick! Men det berodde nog mest på att jag inte såg något jag vill ha och mindre på min starka karaktär. Men ändå!

Jag är nästan som en vanlig människa

Jag är nästan som en vanlig människa. Jag kan åka tåg, flyga, åka tunnelbana och äta lunch med folk jag inte känner. Det kan vanliga människor. Men jag tror inte att vanliga människor går runt och tänker på att de kan det - eller på att det skulle kunna vara så att man INTE skulle kunna det. Jag är nästan som en vanlig människa.

Same procedure as last year...

Varje år ungefär vid den här tiden får vi en inbjudan från svärmor som vill gå på utflykt och äta tårta. Vi får i och för sig ett antal inbjudningar från svärmor på ett år, så en inbjudan i sig är väl inget konstigt - men det är det där med tårtan som ska ätas i naturen som avviker. Och som vanligt - ungefär vid den här tiden på året - varje år - EFTER tårtutflykten - så kommer vi på att vi nog varit på födelsedagskalas... Som tur är (för min heder) så har jag delegerat till min sambo (det vill säga svärmors son) att hålla reda på när medlemmar ur hans familj ska uppmärksammas på bemärkelsedagar!

Vädret var inte riktigt med oss - men fikat var desto bättre. Svärmor fick det goda rådet från sin bättre hälft att fylla år nån annan årstid nästa år för att undvika dåligt väder, vi får väl se hur det blir med den saken...

Den bättre hälften - dagen till ära stektäggfördelningschef - ser till att alla får sin beskärda del av kakan!

 

 

 

Om en gång är ingen gång...

...men två gånger är en vana kan jag nu titulera mig löpare! Två gånger denna vecka har jag joggat en kilometer - jag är omåttligt stolt!

Som man skottar får man valla!

Jag talar ytterst sällan för att inte säga aldrig i tungor (även om jag inte helt vill utesluta det alternativet ur min repertoar) men desto oftare i ordspråk och klyschor. Det får gärna vara hybrider av allmänt vedertagna varianter - som idag när man kan sammanfatta min långa lunchrast med "som (eller om) man skottar får man valla". Nu är det i och före sig mycket skottning kvar innan man kan valla som Eva tänkt sig. Men om inte Muhammed kan komma till berget... eller bättre uttryck som "finns det inte träningsmöjligheter så får man se till att fixa det". Vi började alltså skotta ut fårens vinterbädd för att kunna göra en större inomhusfålla. Nu kan vi vara i en hästbox - det i sig är inte alls något dumt alternativ till en lerig, isig, blöt, superhal utomhusfålla - men varför begränsa sig :-)

Mellan två pass i boxen drog jag mitt strå till stacken och förpassade tre skottkärrors innehåll till dyngstan. Tillsammans fixade vi sju kärror - jag gissade på att det skulle bli 100 kärror innan det var klart, Eva trodde på ungefär... vad var det... tjugosju tjugofem tror jag :-) Tävling Eva?!

O var superduktig! Han fick vara lös i boxen direkt (fem sex tackor) - började lite stökigt då lugna entreér inte riktigt är hans tekopp... Han väntar sååå duktigt på att jag ska släppa in honom och sen... PANGBOMHÄRKOMMERJAG... Vi fick jobba på ordentligt både jag och jycken, ingen av oss är riktigt på det klara med vad vi egentligen pysslar med. Mot slutet gick det riktigt bra - tydlig utveckling sen förra gången! Mycket nöjd med hans stopp - lägger sig fint, det har vi inte övat bland fåren tidigare! Jag börjar ju också förstå mer och mer hur jag ska bete mig och hur jag ska göra för att vara där jag ska vara. Han vänder gärna in och kommer lite nära - då är tackorna snabba och säger vad de tycker om det. Han sa ifrån ett par gånger men på ett bra sätt - och inget oprovocerat. Vi har inte presenterat oss med namn än, damerna och jag, men det är inte otänkbart att en av dem heter Häxan Surtant ;-)