Bästa vänner!

Nu åker vi hem!

Man har det inte så pjåkigt

Fint väder (idag också) men både ungarna och jag var lite trötta på strandliv så vi tog Ozz med oss på äventyr. På tre timmar hann vi promenera 3,2 km, äta glass, köpa räkor och hummer (Fabians önskemål, Hampus önskade gul paprika...), äta vattenmelon, klättra i berg och hälsa på fyren Snurran och avsluta det hela med ett dopp i havet och äta glass en gång till. Man har det inte alltför pjåkigt!

Jag har rätt - alla andra har fel!

Nåja, det är väl inte helt sant... kanske inte ens sant för fem öre - men helt klart en teori värd att testa. Eftersom mitt-i-mellan och lagom inte är min grej - och det i vanliga fall brukar vara så att jag tror att jag har fel och alla andra har rätt - så tänkte jag testa det här förhållningssättet ett tag.

Uj uj, tänker kanske någon nu... men mest sannolikt kommer ingen (utom förhoppningsvis jag) märka något. Eller iallafall inte behöva reta upp sig på det... eller en och annan indirekt kanske kommer råka ut för det och faktiskt bli lite uppretad och inte första varför - men i så fall är det jag som har rätt... ;-)

Det är liksom så att jag alltid (kanske inte alltid alltid men man får ju generalisera lite) utgår ifrån att alla andras sätt att vara, att förhålla sig till världen, att plugga inför en tenta, att få klart den där saken som är lite tung och ska vara färdigskriven en viss dag är bättre än mitt sätt. Eller faktiskt så har jag nog tänkt att jag inte ens har ett sätt, att jag bara planlöst flummar. Eller jag har nog inte ens TÄNKT - jag har bara undermedvetet tvångsmatat min hjärna med dessa känslor.

Nu har jag tänkt. Ganska mycket faktiskt. Och eftersom en av mina metoder för att formulera vad jag tänker är att skriva så hamnar en del av tankarna här. Jag försöker att inte samtidigt hälla ut mina inälvor. Det är ingen bra metod, den har jag provat. Finns så många fulingar där ute. Men det är svårt när man behöver att någon lyssnar för att jag själv ska förstå vad jag tänker. Skulle ju kunna strunta i att klicka på "publicera" - men det är ju roligare att skriva om någon läser...

I alla fall kanske det är alla andra som gillar att ligga platt på en strand en hel dag som har fel - och jag som får myror i brallan efter fem minuter har rätt... Och kanske är det så att mitt sätt att ta mig an en sån där jobbig uppgift faktiskt är MIN metod, min kreativa process. Sen kan man ju ta sig en funderare på om just den processen är den jag borde välja... men det ska jag tänka på en annan gång!

Rehab - day one...

Idag gjorde jag det - jag är fri... eller eventuellt bara utanför?! Jag har (tillfälligt) inaktiverat mitt konto på facebook. Som med allt annat är det all-in som gäller med fejjan - missbruk helt enkelt. Iallafall så har jag istället för att kolla om det hänt nåt tränat två korta pass apportering, två pass med tandborstträning samt furminatat bort halva hunden (furminatorn har jag köpt på Tradera... ). Går ganska bra än så länge men man undrar ju vad alla andra har för sig... har jag missat nåt liksom. Men jag hoppas ju att om någon vill MIG nåt så hör de väl av sig, eller?!

Sommarnattens tandlösa leende

Apport!!

Jag brukar för det mesta (hm... alltid...) tro att jag ska hinna mer än vad jag sen gör. Detta gäller även semestern - i packningen hamnar gärna både en och två och tre oavslutade handarbeten, nåt nytt jag länge tänkt börja på och en hög med böcker jag "borde" läsa (typ nyttiga utveckla-dig-själv och bli-en-fantastisk-manniska och kanske Processen som legat halvläst i... hm... tio år eller så).

Men kors i taket - nu är packningen handarbetsfri, några måste-böcker kom dock med, men de handlar om hundträning så de räknas nästan inte. I packningen finns också min kontaktfältsbräda - hade tänkt komma hem med perfekta kontaktfält... gav dock snabbt upp det när vi kom fram till huset där vi ska husera ett tag - ingen gräsplätt, bara klippor. Visst, man kan ju knata iväg med brädan under armen, men det har liksom inte hänt än ;-)

Det som däremot har hänt är att Ozz har trampade på nåt vasst igår när han badade och fått några små skärsår. Ett sitter inne mellan två tår och ser läskigt ut, inte stort men han har fått bandage och strumpa så han inte kommer åt att slicka. Såg fint ut nu så jag håller tummarna - han verkar inte ha ont, haltar lite men det är nog strumpan och bandage som stretar.

Med i packningen finns Svartbergs bok om lydnad (det räcker väl med att läsa den så kan man tävla sen ;-)) och en apportbock. Snubblade över en artikel om apportering av Fanny Gott (bloggar i mobilen så det blir ingen direktlänk men den finns på www.klickerklock.se) i en annan blogg - bra tips och steg-för-steg beskrivningar. Lite nytt (för mig iallafall) om hur man kan göra för att få rena gripanden och pålitligt fasthållande. Kanske dags att ta tag i det momentet nu - vi har börjat men som med så mycket annat så är det bara halvfärdigt...

Primalskri...

Många av de irrationella och för förnuftet oförklarliga handlingar som folk genom tiderna utfört kan härröras till människans biologi och sägas ha haft någon slags rationell funktion... Att killar gillar att grilla och dricka öl skulle ju kunna vara ett sånt exempel - i evigheters evighet har männen samlats runt elden (som kvinnorna samlat veden till och förmodligen sätt fjutt på - tändningen togs över av männen först när tändvätskan kom...) och bränt kött (som kvinnorna omsorgsfullt förberett) samt druckit drycker som framkallar rapar (mystiskt nog tillverkades dessa drycker även de av kvinnorna - kanske var detta också en av de oförklarliga handlingar som avses ovan... gud vet vad de skulle haft för sig annars liksom - kanske är männens lust att grilla helt enkelt ett resultat av otaliga generationers kvinnors försök att... ja vad...?).

Iallafall, många är de reaktioner och handlingar som kan skyllas på - och kanske till och med förklaras av - evolutionen. Men snälla snälla, kan någon förklara vilket irrationellt urtidsbeteende som ligger bakom det irrationella nutidsbeteendet "springa-över-filten"?! Vad är det som händer med barn på en strand när de får syn på en filt?? Vad är det som driver dem att upprepade gånger springa så nära filten att om du haft en liten igelkott på kanten hade barnen börjat gråta.... för att inte tala om när de tar sats med sina sandiga fötter rätt över filten. Och nu pratar vi inte om mina barn (jag har kommit så långt i min utveckling att jag lärt mig stå ut med en viss mängd sand) utan någon annans okända ungar! På min filt! Gaaaaaaah!

Inofficiell officiell debut!

Sådär, då har vi debuterat på officiell tävling. Fast jag ser det ändå inte som DEBUTEN utan som tävlingsträning :-) Eftersom jag ändå kunde kombinera en tripp till Bollnäs och dubblerad hoppklass 1 med ett besök hos föräldrna i Söderhamn - och eftersom Maria ändå skulle åka dit och eftersom jag anmält mig just in case så kunde jag ju lika gärna passa på att träna lite, eller hur ;-)

Mysig kvällstävling med ganska få starter - VARMT så ändå in i tjottaballongen. Trots att första loppet gick vid 18 så stekte solen så det kändes det som om vi sprungit ett par mil genom öknen... jag var nog mer påverkad än hunden - stoppade oss båda under vattenslangen.

Målet var att få en bra känsla och bara liksom testa vad som händer när vi tävlar. Hunden verkade relativt oberörd av själva tävlingssituationen (lika odräglig som vanligt alltså ;-)). Värre är det med mig... jag blir nervös - och kröp inte lilla lilla tävlingsdjävulen fram fast att den inte hade det minsta där att göra... Den väser i mitt öra att med lite tur och om jag struntar i att han inte kan slalom och försöker tråckla honom igenom ändå så kan det hända att vi kommer i mål med ett resultat. Jag väser tillbaka att den kan gå och dra nåt gammalt över sig... YTTERST motvilligt drog den sig tillbaka. Behöver fundera på en strategi tills det blir "riktig" tävling! Jag hade ju BESTÄMT mig för att vi inte var där för att tävla, bara träna :-)

Än en gång har det bekräftats att det man tränar på, det kan hunden - lite tur kan man ju också behöva och ju mer man tränar, ju mer tur verkar men få. Det hunden kan - det utförde han på ett högst tillfredsställande sätt! Satt som om han hade bly i rumpan i starten, tunnlar och hopp inga problem när jag visade rätt. Slalom sprang vi förbi och var det visst en mur också - en sån har vi aldrig sett. Först sprang han förbi och på försök två tog han vägen under. Var liksom ingen idé med ett tredje försök så vi fortsatte framåt. Det enda frågetecknet var att han hoppade ramen på däcket - bestämde mig för att inte ta om, tyckte mig se att han funderade på om han verkligen var på rätt väg men hatt han inte hann styra om. Min och Marias analys är att han helt inte hann se däcket plus att det var motljus, tittar man noga på filmen (som finns i Marias kamera) så är det en fullt rimlig förklaring. 

I andra klassen fixade han både en lång inkallningsstart och däcket på första försöket (puh)! Vi får onödigt strul när jag börjar tänka på vart jag ska istället för på hunden - som ett brev på posten kom han till mig för att fråga vad det var jag funderade på istället för att ta tunneln jag INTE pekade på :-) Vi fixade en grym målraka - full spätta från mitten av kortsidan och sen hela rakan in i mål!

Såg kanske inte mycket ut för världen från åskådarplats (kan tänka mig att en och annan undrade varför jag startade med en så ofärdig hund) men jag är GRYMT nöjd med Ozz insats! Kommer bli bra det här :-D

Mellanmjölkens förlovade hund

Min hund har många namn Ozzy (registrerad som Oden) a.k.a Ozz, Ozz-bozz, Bozz, Åsk, Åskan, Åskis, Åskeplåsk, Plåsk, Plåskan - och det senast tillagda Plårran. Det finns ännu fler ord som beskriver hur han är - och hur det är att vara hans matte. Roligt, smärtsamt, inspirerande, enerverande, intensivt, galet, fantastiskt, utmanande, knäckande, härligt osv. På senare tid har jag dock tyckt mig märka en försiktig invandring av ord som "behagligt" och "lätt". Är och hälsar på hos mamma och pappa och eftersom det (tyvärr) hinner gå ganska lång tid mellan våra besök här så blir det tydligt hur många poletter som ramlat ner hos Ozz sen sist. "Behagligt" är naturligtvis relativt - men mätt med Ozzmått så har han nästan blivit en farbror sen sist :-D

Semestern har börjat!

Slalompass nr... typ trehundrasjuttielva :-)

Är hos mamma och pappa i Söderhamn - passade på att göra ett besök på den lokala brukshundklubben igår kväll och i morse för lite slalomträning. Vad roligt det är när folk är trevliga - pratade med en tjej som meddelade att det bara var att träna (det ska ju vara ok att träna enstaka gånger på andra klubbar men det är ju roligare om man känner sig välkommen), erbjöd sig att plocka fram hinder om det var något jag behövde som inte stog framme samt att det fanns nybryggt kaffe i stugan.

Började igår med att sätta upp 4 pinnars slalom och tre hinder... (här blir det en liten konstpaus då jag helt glömt vilken ände på slaomet som är var på klockan... slänger mig blixtsnabbt in på fejjan och Anna upplyser mig lika snabbt om att kl 6 är början på slalomet) klockan 4, 6 och 8. Körde lite olika varianter av ingångar på det, flöt på bra. Har gjort några pass med hinder tidigare men inte gjort så många skick de gångerna. Varierade mellan att ta ett och två hinder innan han tog slalom. Farten var ok men inte på topp, badat en lång stund på dagen + att det var VARMT så han var nog bara lika seg som jag.

I morse testade jag hinder kl 3, 6 och 9. Då blev det plötsligt svårt! Han missade båda första försöken från 3 och 9 - men satte det på andra. Man riktigt ser hur han tänker - och jobbar på superbra när han kommer på att han ju faktiskt måste in och genom alla portarna för att det ska gillas.

Försökte filma några skick, blev uselt förstås men jag lägger upp två klipp här iallafall. De gör inte hunden rättvisa - är väl en lätt underdrift att påstå att han är oberörd av att jag beter mig som ett ufo - skicka hund, filma och ha belöning redo är liksom en sak för mycket :-D Tycker ändå mig ana ett förstadium till finfint rörelsemönster!