Nåja, det är väl inte helt sant... kanske inte ens sant för fem öre - men helt klart en teori värd att testa. Eftersom mitt-i-mellan och lagom inte är min grej - och det i vanliga fall brukar vara så att jag tror att jag har fel och alla andra har rätt - så tänkte jag testa det här förhållningssättet ett tag.
Uj uj, tänker kanske någon nu... men mest sannolikt kommer ingen (utom förhoppningsvis jag) märka något. Eller iallafall inte behöva reta upp sig på det... eller en och annan indirekt kanske kommer råka ut för det och faktiskt bli lite uppretad och inte första varför - men i så fall är det jag som har rätt... ;-)
Det är liksom så att jag alltid (kanske inte alltid alltid men man får ju generalisera lite) utgår ifrån att alla andras sätt att vara, att förhålla sig till världen, att plugga inför en tenta, att få klart den där saken som är lite tung och ska vara färdigskriven en viss dag är bättre än mitt sätt. Eller faktiskt så har jag nog tänkt att jag inte ens har ett sätt, att jag bara planlöst flummar. Eller jag har nog inte ens TÄNKT - jag har bara undermedvetet tvångsmatat min hjärna med dessa känslor.
Nu har jag tänkt. Ganska mycket faktiskt. Och eftersom en av mina metoder för att formulera vad jag tänker är att skriva så hamnar en del av tankarna här. Jag försöker att inte samtidigt hälla ut mina inälvor. Det är ingen bra metod, den har jag provat. Finns så många fulingar där ute. Men det är svårt när man behöver att någon lyssnar för att jag själv ska förstå vad jag tänker. Skulle ju kunna strunta i att klicka på "publicera" - men det är ju roligare att skriva om någon läser...
I alla fall kanske det är alla andra som gillar att ligga platt på en strand en hel dag som har fel - och jag som får myror i brallan efter fem minuter har rätt... Och kanske är det så att mitt sätt att ta mig an en sån där jobbig uppgift faktiskt är MIN metod, min kreativa process. Sen kan man ju ta sig en funderare på om just den processen är den jag borde välja... men det ska jag tänka på en annan gång!
Uj uj, tänker kanske någon nu... men mest sannolikt kommer ingen (utom förhoppningsvis jag) märka något. Eller iallafall inte behöva reta upp sig på det... eller en och annan indirekt kanske kommer råka ut för det och faktiskt bli lite uppretad och inte första varför - men i så fall är det jag som har rätt... ;-)
Det är liksom så att jag alltid (kanske inte alltid alltid men man får ju generalisera lite) utgår ifrån att alla andras sätt att vara, att förhålla sig till världen, att plugga inför en tenta, att få klart den där saken som är lite tung och ska vara färdigskriven en viss dag är bättre än mitt sätt. Eller faktiskt så har jag nog tänkt att jag inte ens har ett sätt, att jag bara planlöst flummar. Eller jag har nog inte ens TÄNKT - jag har bara undermedvetet tvångsmatat min hjärna med dessa känslor.
Nu har jag tänkt. Ganska mycket faktiskt. Och eftersom en av mina metoder för att formulera vad jag tänker är att skriva så hamnar en del av tankarna här. Jag försöker att inte samtidigt hälla ut mina inälvor. Det är ingen bra metod, den har jag provat. Finns så många fulingar där ute. Men det är svårt när man behöver att någon lyssnar för att jag själv ska förstå vad jag tänker. Skulle ju kunna strunta i att klicka på "publicera" - men det är ju roligare att skriva om någon läser...
I alla fall kanske det är alla andra som gillar att ligga platt på en strand en hel dag som har fel - och jag som får myror i brallan efter fem minuter har rätt... Och kanske är det så att mitt sätt att ta mig an en sån där jobbig uppgift faktiskt är MIN metod, min kreativa process. Sen kan man ju ta sig en funderare på om just den processen är den jag borde välja... men det ska jag tänka på en annan gång!
du borde välan va expert på dig själv och hur du ska ta dig an saker och ting - ditt sätt för dig är nog bättre än någon annans sätt för sig...om du fattar :-)
SvaraRaderajag skulle t ex bli galen om jag tog över någon annans sätt att bry sig om dammråttor hemma...skulle ju betyda att jag skulle behöva städa mycket mer än vad jag egentligen vill...när då gör jag hellre på mitt sätt och låter dammråttorna va en del av mig. Fast visst kan man tänka att va bra det skulle va OM man va som dom som har sådär fint och stajlat hemma - men nu är det inte så och då går jag å tränar hund istället :-)
Ja jag vill ju helst att någon annan städar medan jag tränar, har bara inte kommit på hur man klonar sig... ;-) Det jag blir förvånad över är hur mycket tankar man har som liksom maler på i det undermedvetna och påstår en massa konstiga saker om vad folk tycker att man borde tänka. När det kommer till kritan måste man ju fatta besluten själv och om man vet hur man beter sig kan man ju ta ställning till om man vill fortsätta så eller ändra på nåt. Mer träning åt folket :-D
SvaraRadera