Nu blommar det...

...ja, vad det nu är som brukar blomma i såna här lägen... löken? Eller är den bara på laxen?? Tredje inlägget på en vecka, det var inte igår, nåt är det nog som blommar på nån lax :-)

Efter att ha diskuterat med mig själv om det är så att vi (vi som i hunden å jag) tränar på något eller inte så har jag berättat för mitt sura jag att jag ska lista de saker som ändå hänt trots att hunden går på rehab (vilket innebär 100 % koppelpromenad, humörsänkande så det stänker om det). Följande påstår det positiva jaget har hänt under hösten (det ska jämföras med påståendet som det sura jaget fräser med jämna mellanrum "vi tränar ju INGENTING"):

•  vi har påbörjat vittringen och gått igenom stegen frys nosen mot handryggen, frys nosen mot postitlapp på handryggen, frys nos mot postit som nu sitter på kylskåpet, spring (gå) ut i hallen och kom tillbaka och leta reda på lappen som nu sitter på ett annat ställe på kylskåpet. 
• fotgående - vi har gått från INGET fotgående till iallafall 10 steg med bibehållen kontakt.
• apportering - börjat om IGEN och nu HÅLLER han grejen utan att tugga!
• sitt fint sitter som sen smäck
• ligg - ligget får nu bara godkänt om man ligger stabilt (inte med benen åt nån sida) och läggandet är snabbt. Proofat ligget med koppeldrag, kill i armhålan och "råka trampa på svansen" - jag blir nervös när jag ska gå tillbaka in vid sidan så jag vill känna mig säker på att han ligger kvar även om jag råkar stoppa in foten i armhålan (hundens armhåla, he he). Börjat lägga till avstånd och tid som så småningom ska bli en strålande platsliggning. 
• fjärr - fina skiften på nära håll sitt - ligg, rumpan är klistrad :-) Nosat på skiftet ligg -stå, början ser bra ut, måste bara fundera på kedjan så vi börjar rätt! 
• ställande - vi har någon slags hopp - stå som nu ska få ett kommando.
• koppelgående - vår paradgren... not! Matten försöker iallafall skärpa sig och bli lite mer intressant på promenaden - jag tycker de där koppelpromenaderna är sååååå tråkiga och jag har pratat väldigt mkt i telefon, hunden sitter ju ändå fast i snöret... 

Och idag fick matten nog av att den enda vallning den här jycken sysslar med är att han försöker eya ihjäl en och annan hund på promenaderna... även om jag håller med att det var svårt att se om det var en kungspudel eller ett får. Jag trodde pudel (mest för att det är så sällan man ser får vara på promenad) men hunden VISSTE att det var ett får. Tänkte på alla gången jag fått kommentaren "Ursäkta, hen trodde nog att det var en katt" efter att någons hund försökt jaga (och mörda...) Jari. Känner att den kommentaren var lika populär hos mig som den här kan bli hos any random kungspudelägare... "Ursäkta att min hund försöker stirra ihjäl din... eh... hund (?), han tror nog att din... eh, hund (?) är ett får". Moahhahahahah!!

Sagosten ger starka ben...

...ja det är det jag hoppas iallafall! Har en pilatesboll som jag försökt öva balans med tidigare men dels känns det för svårt (för högt och för vingligt för en hund som inte är stabil från början) och dels så flög det hela tiden barn i tangentens riktning... Så fort bollen låg på golvet (vilket ju är en grundförutsättning för att man ska kunna träna med den) så började det flyga barn hit och dit med huvudet före. Så jag har nu inhandlat en "sagosten" på IKEA - var för snål för att köpa ett överdrag, dessutom ville jag ha ett lite "vuxnare" överdrag, kan man ju göra själv liksom. Har det blivit nåt fodral - nä! Nu har den där plaststenen legat här i över en månad, började sy men det blev FULT. Får nog åka tebax och köpa ett överdrag ändå...

Ni som har sagostenar - hur fyllda har ni dem? Blir ju vingligt på olika sätt beroende på luftmängden - kan ju prova mig fram själv men jag vet att ni har så bra tips :-)

"Hallå! Kan nån prata allvar med min matte! Hon säger att det är träning... jag säger TORTYR!"

Inte slicka, bara lukta...

Fick ett ryck igår och filmade en snutt av ett av våra rehabprojekt - vittring enligt post-it-metoden. Dogma-varning! Blir varken bra film eller bra träning när man sköter hela produktionen själv :-)
Försöker följa metoden som finns beskriven hos Klickerklok och vi har tagit oss igenom de första stegen. Frysa nosen mot min hand kändes först omöjligt - tills jag vände handen och han fick frysa på handryggen, nemas problemas när det inte var "duttsidan". Fina frysningar har gett sämre "duttar" men lite svinn får man räkna med.
Det är svårt med lappen också, den ä ju så god att slicka på :-) Om det inte blir rätt direkt kommer det gärna ett slicka. Ser på filmen att tungan visst är  ute nån gång men vi jobbar på det. 
Vi får se vad det blir av det här i slutändan, första gången jag ger mig på momentet så det kändes tryggt att inte blanda in några pinnar. Går det åt pipan så har vi pinnarna kvar! Men än så länge går det hyggligt tycker jag, även om det som syns på filmen är långt ifrån facit :-D
Visa "Ozz övar vittring enligt postitmetoden" på YouTube