Sådär, då har vi debuterat på officiell tävling. Fast jag ser det ändå inte som DEBUTEN utan som tävlingsträning :-) Eftersom jag ändå kunde kombinera en tripp till Bollnäs och dubblerad hoppklass 1 med ett besök hos föräldrna i Söderhamn - och eftersom Maria ändå skulle åka dit och eftersom jag anmält mig just in case så kunde jag ju lika gärna passa på att träna lite, eller hur ;-)
Mysig kvällstävling med ganska få starter - VARMT så ändå in i tjottaballongen. Trots att första loppet gick vid 18 så stekte solen så det kändes det som om vi sprungit ett par mil genom öknen... jag var nog mer påverkad än hunden - stoppade oss båda under vattenslangen.
Målet var att få en bra känsla och bara liksom testa vad som händer när vi tävlar. Hunden verkade relativt oberörd av själva tävlingssituationen (lika odräglig som vanligt alltså ;-)). Värre är det med mig... jag blir nervös - och kröp inte lilla lilla tävlingsdjävulen fram fast att den inte hade det minsta där att göra... Den väser i mitt öra att med lite tur och om jag struntar i att han inte kan slalom och försöker tråckla honom igenom ändå så kan det hända att vi kommer i mål med ett resultat. Jag väser tillbaka att den kan gå och dra nåt gammalt över sig... YTTERST motvilligt drog den sig tillbaka. Behöver fundera på en strategi tills det blir "riktig" tävling! Jag hade ju BESTÄMT mig för att vi inte var där för att tävla, bara träna :-)
Än en gång har det bekräftats att det man tränar på, det kan hunden - lite tur kan man ju också behöva och ju mer man tränar, ju mer tur verkar men få. Det hunden kan - det utförde han på ett högst tillfredsställande sätt! Satt som om han hade bly i rumpan i starten, tunnlar och hopp inga problem när jag visade rätt. Slalom sprang vi förbi och var det visst en mur också - en sån har vi aldrig sett. Först sprang han förbi och på försök två tog han vägen under. Var liksom ingen idé med ett tredje försök så vi fortsatte framåt. Det enda frågetecknet var att han hoppade ramen på däcket - bestämde mig för att inte ta om, tyckte mig se att han funderade på om han verkligen var på rätt väg men hatt han inte hann styra om. Min och Marias analys är att han helt inte hann se däcket plus att det var motljus, tittar man noga på filmen (som finns i Marias kamera) så är det en fullt rimlig förklaring.
I andra klassen fixade han både en lång inkallningsstart och däcket på första försöket (puh)! Vi får onödigt strul när jag börjar tänka på vart jag ska istället för på hunden - som ett brev på posten kom han till mig för att fråga vad det var jag funderade på istället för att ta tunneln jag INTE pekade på :-) Vi fixade en grym målraka - full spätta från mitten av kortsidan och sen hela rakan in i mål!
Såg kanske inte mycket ut för världen från åskådarplats (kan tänka mig att en och annan undrade varför jag startade med en så ofärdig hund) men jag är GRYMT nöjd med Ozz insats! Kommer bli bra det här :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar