Ha kakan - och äta den...

Det vet man ju, rent intellektuellt, att både ha kakan kvar och samtidigt äta upp den är omöjligt rent tekniskt (och även om det skulle gå att komma runt det tekniska problemet så skulle den lösningen vara alldeles för äcklig för att accepteras som ett alternativ...). Man kan nästan ana att den som hittade på det där med kakan letade efter ett enkelt sätt att illustrera ett mycket vanligt i-landsproblem. Ha-begäret-kombinerat-med-jag-kan-inte-prioritera-över-huvud-taget-syndromet.

För det handlar ju inte om överlevnad precis, inte om att man sitter på en öde ö med EN kaka och tänker "det vore bra om jag kunde äta den här nu och ändå ha den kvar, då kan jag äta den igen senare och på så sätt undvika att dö av svält". Utan det är liksom som en metafor för det smörgåsbord av lyx och självuppfyllande aktiviteter vi kan sukta efter när man lite sådär i förbifarten skuttat upp till behovstrappans översta steg.

Och där, där uppe, finns det tusen och en saker men behöver ha och vill göra. Och varför ska man behöva välja? Man kan väl få all? Bara för att ajm oörth it! Okej att det möjligtvis finns vissa ekonomiska begränsningar - då får man (trots att man har jag-kan-inte-prioritera-över-huvud-taget-syndromet) försöka hitta en lösning på problemet. Man kan ju spara, eller kanske sälja nåt på Blocket... eller gifta sig rikt eller nåt.

Men när det inte handlar om pengar, utan om typ det enda man inte kan köpa för pengar (ja ja det finns ju många andra saker men strunt i det nu) - tid - så blir det faktiskt värre. Då blommar mitt jag-kan-inte-prioritera-över-huvud-taget-syndrom ut och försöker lura mig att ajm oörth it all the tajm. Helst vill jag ha alla kakor (hembakta, gärna på surdeg för det är ju så modernt nu) kvar samtidigt som jag proppar hela munnen full (utan att gå upp ett gram förstås).

När jag inte hade någon hund och en ganska torr och vanlig jobbkaka började jag äta andra kakor... Mycket kakor blev det sen när det fylldes på med en rejäl hundkaka - och en ny, saftig, chokladjobbkaka. Blev tvungen att städa ur skafferiet.... Hästkakan (som skulle ersätta hundkakan förut) och egenfirmakakan (som jag skulle knapra på parallellt med torra jobbkakan) och alla smulor ligger nu i komposten. Kanske är jag botad från jag-kan-inte-prioritera-över-huvud-taget-syndromet?!