Det pratas mycket och ofta om belöningar och vikten av belöningsplacering i hundträning. Och då tänker man uteslutande på hundens belöning. Aldrig att man hör någon poängtera vikten av att FÖRAREN får sin belöning. Självklart så hejjar vi fram varandra på tävling, ger konstruktiv kritik och hejdlöst beröm på träning och gläds åt varandras framgångar, stora som små. Men inget är ju så belönande som när man får lyckas genom att hunden lyckas! Som igår, när jag äntligen kunde sätta ihop de där två slalomportarna som vi tragglat med ett bra tag nu. Och sen se hunden sätta ett antal omgångar utan problem. Såklart blev det några mindre bra försök också, men majoriteten av försöken var lyckade. Värsta belöningen liksom :-D Så bra att jag redan när passet var slut längtade till idag när vi skulle få köra nästa pass. Och idag gick det lika bra - nu med hinder framför. Nu funderar jag på om jag kan klämma in ett pass i morgon också...
Att få känna den där riktiga TRÄNINGSGLÄDJEN - vilken kick! Tror jag skrivit ett antal inlägg om det här redan, men det har verkligen HÄNT nåt!! Vi har gått från att träna på att träna - till att TRÄNA. Äntligen får jag stoppa ner hela huvudet i den mentala frolicpåsen och bara goffa i mig :-D
Ni är SÅ bra! Men nu vill vi se film också =) =)
SvaraRaderaMen så himla mycket du är värd alla mentalafrolicar :-) som du har kämpat och envetet jobbat på att kunna träna bra och fokuserat! Nu ger det lön för mödan och du ser så bra han gick i tävlingssituationen igår!!! Imponerande!
SvaraRaderaHej! Hamnade här av en slump, men vill lämna ett avtryck innan jag klickar mig vidare. Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag drog extra på smilbanden åt "den mentala frolicpåsen". Den var bra! Den lånar jag :)
SvaraRadera