lördag 16 oktober 2010

Ozzy 10 månader och attitydproblem i plyschkostym...

Snygging, 10 månader och 3 dagar gammal!
10 månader - han börjar bli stor plutten! Eller stor - han är typ STÖRST... Alla de där hundarna som jag tyckt va rätt stora är liksom små jämfört med Ozzy... Träffade Sia häromdagen - som vi BC-övade oss på i våras och då tyckte jag hon var en jättehund - och konstaterade att mina storleksreferenser omkalibrerats :-) Så till tiomånadersrapporten (utan mått och vikt tyvärr):
  • Vi har avslutat en allmänlydnadskurs på Brukshundcenter, bra men rann ut lite i sanden för min del då vi missade två sista gångerna pga sjuksom och jetlag (hm, egentligen blir man väl inte jetlaggad av en Tysklandsresa men det KÄNDES så). Fick med oss en hel del lydnadstjottafräs att bygga vidare på! 
  • Fortsätter med valpnånslagsförberedandeagilitykurs!
  • Kissar som de stora grabbarna!
  • Vi har börjat med vallningen så smått. Rivstartade med en helg i Skåne med alla balla brorsor och morsor, nu tar vi ett steg tillbaka och går på två förberedande vallkurser paralellt. Och det är väl där de där attitydproblemen smyger in i bilden... Eva har skrivit så bra i sin blogg (och pratat om) hundens attityd - och det är ju en sak... men förarens attityd då...
Jag - eller Farbror Barbro?!


Jag har läst så många böcker, sett så många filmer och gått på så mycket bra kurser att det snurrar i knoppen. En säger si - en annan säger så, en tredje säger bu och en fjärde tvärtemot. Jag är så medvetet inkompetent att jag tänker att jag måste göra exakt precis rätt för att det ska gillas. Så jag gör ett försök - men oj, hunden gjorde inte som det stod i boken. Av rädsla för att göra fel så gör jag.... ingenting och OJ vad fel det blev då då! Jag tar helt enkelt på mig min mysplyschkostym, smörjer in händerna med lagom fet och mjuk handkräm och blir - just det - FARBROR BARBRO... Och så säger jag till min hund "kan ja jälpa deg med någe". Och det vet ju alla att det inte går att visa vart skåpet ska stå med händerna fulla med handkräm! Iallafall inte om man måste flytta skåpet själv.

Det där med att sätta gränser är liksom inte Farbror Barbros grej! I sin iver att endast tillämpa goa-glada-positiva träningsmetoder har Barbro visst glömt att det finns nåt som heter hyfs - och att hyfs inte är ett fritt val. Men Barbro har flyttat nu, kvar finns bara en liten klutt handkräm (måste torka upp den så jag inte halkar i den och trillar dit igen). Jag tror iallafall det. Att Barbro flyttat alltså.  


3 kommentarer:

  1. Alltså - känner igen mig så mycket i det du skriver...nåja nån Farbror Barbro är jag kanske inte...hahaha (skitkul beskrivning) men att man lyssnar på allt och alla och liksom blir förvirrad i all sin nya kunskap! Skrev själv om det i min blogg för inte så länge sen.
    För nånstans i det virrvarr som blir när man är i det där att "nu jävlar ska det bli rätt" tänket. Så blir det fel...
    Men man måste sätta sig ner och samla ihop sig och sina nya kunskaper och influenser och hitta sig själv i allt det där nya.
    OCH när man hittat det man väljer att tro är rätt för just mig och min hund så MÅSTE man tro att det man beslutat sig för är RÄTT! För ingen metod är bättre eller sämre än nån annan - det gäller bara att man själv är övertygad om att man gör rätt och att man i det kan hålla en rakryggad strategi.
    OJ, så pretto det blev, men det är nog så jag har kämpat mig till en lugnare och tryggare attityd! OCH DU...GLÖM INTE HA KUL!!!!!

    SvaraRadera
  2. Härligt med unga hanhundar av modell större... Så nöjd med att Hugo fyller 4 år nästa gång!!
    Du kommer att lyckas jätte bra med stora vovven, kämpa på!! :) Flinga fick prova hoppa lite i går... så vi har börjat träna lite - i fel ände liksom.
    Vi ses på nästa kurs gång, vi är upptagna i kväll!

    SvaraRadera
  3. Haha, jag känner så väl igen mig i den förlamade känslan när hunden inte gör som den förra/ som det stod i boken/ som de sa på kursen... Hur man snabbt sätter på skygglapparna och helt enkelt struntar i att träna det där jobbiga...

    SvaraRadera