Finns det något så ljuvligt som ett dignande hallonsnår?? Kanske inte! Men vad var det egentligen som hände då när hallonen uppfanns... blev det för bra? Blev det för frestande? För läckert? Liksom för enkelt att ta för sig på moder naturs överdådigt dignande bord... Ja något måste det ha varit eftersom hallonsnår kommer tillsammans med mygg mitt på ljusa dan, meterhöga brännässlor och tistlar.
Den som gapar över mycket och irrar runt bland snåren på jakt efter de überperfekta bären blir snabbt tillrättavisad av manshöga brännässlor "sådärja, nöj dig med de bär du får och aj, aj, aj plocka rent på kvisten"...
Husmodershög på hallonrus trotsade jag dessa naturens fjuttiga försök att sätta hallonplockare på plats och de (första) fyra litrarna med hallon trillade mellan mina fingrar. Efter att litet troll somnat i vagnen och stort troll följt med monster-moster (eller gammel-moster om man så vill) på pannkaksstekning sänkte sig lugnet över snåren - meditation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar